”Jag samlar på mina kollegors positiva beteenden” — fredagsporträttet med Paulina Hytönen

Dagens porträtt handlar om en av våra arbetsledare inom nyproduktion, Paulina Hytönen. Med stor beslutsamhet och framåtanda tar hon sig an sina arbetsuppgifter. Som färdigutbildad byggnadsingenjör ser hon fram emot en karriär inom byggnation. Med vetskap om att hon behöver lära sig massa mer och få erfarenhet för att bli riktigt duktig. Hon blir harmonisk av att pyssla med växter och kommer att ha en av huvudstadens mest prunkande balkonger i sommar.

Foto: Erika Norell

Paulina, vilken roll har du idag, och vad har du gjort tidigare?
– Idag jobbar jag som arbetsledare inom nyproduktion. Innan studier och Einar Mattsson jobbade jag som städare, också inom byggbranschen. Det var så jag kom på tanken att börja plugga till byggnadsingenjör.

När du berättar för andra om vad du jobbar med, hur brukar du beskriva det då?
– Kortfattat brukar jag säga att jag förbereder, löpande planerar och följer upp de arbetsmoment jag ansvarar för. I projektet Elddonet i Täby där jag är nu, har jag hand om invändiga moment som att se till att målningen funkar och blir snyggt gjord, att parketten läggs på plats enligt ritning och att köken monteras upp bland annat. Då kollar jag tidsplanen när allt ska börja, schemalägger leveranser och pratar ihop mig med snickarna så att allt material de behöver finns på plats i rätt lägenhet och trapphus. Detta gör jag mot en stundtals tuff tidplan samtidigt som vi ska hålla hög kvalitet.

Vad har du för yrkesdrömmar framåt?
– Jag ser till att först och främst bli riktigt duktig på det jag gör nu. På sikt kanske jag vill bli platschef, men det får vi se. Det är några år bort.

Vad var det för händelse eller person tror du som gjorde att du fick lust att söka dig till ditt nuvarande jobb och just Einar Mattsson?
– Det var faktiskt handledaren på min praktikplats, Jan-Olov Leijenquist, som då gick tillbaka till Einar Mattsson som projektchef, som ville ha med mig. Det passade också bra tidsmässigt eftersom jag precis skulle ta examen.

Vad är det bästa med att jobba på Einar Mattsson?
– Att det är ett stort företag med fina möjligheter för att utvecklas. All den kompetens och kunskap vi besitter tillsammans gör att man kan lära sig mycket av varandra.

Vem är din bästa förebild och kollega inom Einar Mattsson-koncernen?
– Det finns många. Jag samlar på mina kollegors positiva beteenden för att få inspiration och lära mig. Jag skulle här vilja lyfta fram några av de kvinnliga kollegorna jag fått äran att jobba med i nyproduktion. Alexandra Buttazzoni för hennes problemlösnings-tänkande, Annika Otterstål för hennes förmåga att få med sig människor och Linda Bernheden som hjälp mig med planering och struktur.

Ditt jobb är väldigt varierande beroende på fas i bygget. Önskar du ibland att det skulle vara mer enformigt?
– Nej, tvärtom. Det är det omväxlande som är så roligt. För en rastlös person som mig så passar det väldigt bra, det blir aldrig tråkigt.

Hur ser du vad som behöver göras och när? Har du helikopterperspektiv eller detaljsinne? Behöver man båda för att kunna vara en riktigt vass arbetsledare?
– Jag tror du ska vara ute på bygget så mycket som möjligt för att få helhetsperspektivet. Förståelse för detaljer kommer tillsammans med kunskap och erfarenhet.

Du är spindeln i nätet i många delar. Har du mandat att fatta egna beslut eller måste du gå med underlag till platschefen?
– Inom mitt ansvarsområde har jag mandat för att fatta beslut. I en trygg organisation finns ett ömsesidigt förtroende för varandras beslut. Vissa saker ligger utanför mitt beslutsfattande och då litar jag på att det blir på bästa möjliga sätt.

Du är bra på att ta emot feedback. Är du lika bra på att ge återkoppling till andra?  
– Tack. Allt handlar om övning egentligen. Jag brukar tänka att den som ger feedback har lagt en tanke på mig som i all välmening vill hjälpa mig att förbättras. Feedback är inte detsamma som kritik, utan ett sätt som hjälper oss att utvecklas.

Hur ser du till att ha roligt på jobbet?
– Jag brukar baka något gott så att man kan fika och prata om annat en stund. Sedan tycker jag Kahoot-frågesport (webb-baserad frågesport i olika ämnen som vem som helst kan delta i) är en succé. Det säger jag inte bara för att jag oftast vann på projektet Telefoncentralen, ha ha.

Vem är du privat och vad har du för intressen?
– En familjär person med få riktigt nära vänner snarare än en stor umgängeskrets. Jag gillar att laga och äta god mat, uppskattar ett riktigt gott vin och att resa.

På vilken plats känner du dig mest trygg?
– Det finns en skruttig gammal bänk nere vid Huvudsta strand där jag gärna sitter i timmar och filosoferar.

Hur ser en favoritdag ut för dig?
– Då får jag sova ut ordentligt. Efter en god kopp kaffe tar jag en långpromenad med vovven och mamma, följt av en solig lunch med vin till. På kvällen har jag spelkväll med kompisarna eller så går vi på en konsert. Vi är alla lite svältfödda på det sistnämnda efter pandemin.

Vad får dig att känna dig harmonisk? Hur hanterar du stress?
– Jag pysslar gärna om mina växter och blommor. Just nu pågår odling av tomater, gurka, chili och paprika hemma. Det kommer bli riktigt trångt på min balkong i sommar … Jag är jätteduktig på att sova, så en god natts sömn är den bästa medicinen mot stress för egen del.

Förra veckan hade vi årets arbetsmiljövecka, i år var temat att vi ska hålla livet ut. Vad tog du till dig mest av under veckans alla olika inslag?
– Vi hade givande samtal kring arbetsbelastning vi som jobbar på projektet Telefoncentralen. Det jag tar med mig är vikten av att stanna upp och hinna reflektera. Dels på daglig basis, dels efter hektiska perioder tillsammans med kollegorna. Vad blev bra och vad kan jag och vi tillsammans bli bättre på?

Avslöja något som få vet om dig.
– Jag har alltid dubbla strumpor på mig, jag kan varken vissla eller knäppa med fingrarna och jag dricker mitt rödvin kylskåpskallt.

Om du ska ge ett tips till en 18-åring med livet framför sig, vad ger du för tips då?
– Att alltid gå in helhjärtat i det man gör, att anstränga sig till sitt yttersta och att inte ta sig själv på för stort allvar.