”Konsten ska bidra till ett värde för varje betraktare” — fredagsporträttet med Anders Ränk
Anders Ränk är en av tre i den tredje generationen som idag äger och i högsta grad deltar i utvecklingen av familjeföretaget Einar Mattsson. Han är rolig, intresserad av konst, historia och mat och njuter särskilt av uppdraget i Oaxen Krog & Slip. Anders sjunger i koncernens egen kör och lägger gärna tid på att höra oavbrutna samtal i P1.
Berätta, hur gick dina tankar kring vad du skulle arbeta med som barn och hur blev det?
— Drömmen som liten var att bli bonde. Under uppväxten var jag helger och lov på familjens gård i Eskilstuna. Där lekte jag med bondens barn och kunde följa deras liv ganska nära och ibland fick jag vara med och hjälpa till. När jag blev äldre blev mitt intresse större för skogen och vilt, så ett tag siktade jag på att bli jägmästare.
—Någonstans längs resan tog “bygg-generna” tag i mig. Jag sommarjobbade på morfars firma. Det bidrog säkert till att väcka intresset mer, även för arkitektur. Det mynnade ut i att jag läste till byggnadsingenjör på KTH och kombinerade det med arkitekturstudier i Österrike. Åren efter att jag studerat klart arbetade jag på några olika arkitekturkontor i Stockholm. Jag fick sedan en förfrågan från dåvarande vd på Einar Mattsson Byggnads AB om att vara med och bygga bostadsrätter i Norra Hammarbyhamnen. Året var 1999 och frågan kom lägligt. Det jag saknade i arkitekturarbetet var att relativt få projekt som man arbetar med blir till verklighet, de stannar som idéer i byrålådan. I byggbolaget var det väldigt kul och tillfredställande att kunna vara med “från början till slut” och på det vägen är det ...
Var i syskonskaran är du, och tror du att det påverkat några egenskaper hos dig?
— Jag är mitt emellan min syster och bror. Min egen känsla är att jag är lite som en “diplomat” i familjerelationerna. Om jag är mig själv utifrån mina egenskaper eller om jag formats utifrån ett faktum – ja, vem vet – kanske är det en blandning?
Vad tillför det familjeägda för dimension vad gäller affärerna och kulturen i företaget tror du?
— En synlig, närvarande och engagerad ägare tror jag kan bidra mycket när det kommer till att bygga förtroende i affärsrelationerna. I vårt ägande har vi hela tiden haft nästa generation i sikte. Långsiktighet är en grundsten i vår ägarvilja — när kunden eller partnern får en känsla för vad det betyder, att vi vill finnas där för lång tid framåt — tror jag är en viktig framgångsfaktor.
— När vi sedan kopplar det till kulturen så måste naturligtvis ägaren komma in på rätt sätt i affären utifrån hur företaget är organiserat. Varje medarbetare behöver få med sig den känslan, att med sin energi, glädje och stolthet driva sina kund- och affärsrelationer utifrån den.
Du arbetar bland annat med ägarviljan, vad gör man då?
— En av de viktigaste uppgifterna vi som ägare har är att peka ut en riktning, sätta en ram och uttrycka ett förhållningssätt som blir en väl grundad utgångspunkt för verksamheten. Vi har valt att kalla det för ägarviljan. Som ägare måste vi ha en process för att arbeta fram den och regelbundet pröva den, så att vi fortsatt är överens och att den är relevant. Som ordförande för ägarrådet landar det på mig att driva den processen. Som en förlängning på ägarviljan finns sedan ägardirektiv som innehåller mer specifika riktlinjer och mål riktade till koncern-styrelsen första hand.
Du har ett omvittnat intresse för konst och kultur och deltar i diskussionerna kring fastigheternas utsmyckning. Vad vill du att människor som vistas eller bor på den platsen som Einar Mattsson tillfört ett konstverk ska känna eller tänka?
— Att “ta in” upplevelsen av konst och känna något för den, vilar helt på betraktaren. Min förhoppning är att konsten ska bidra till ett värde för varje betraktare. Det kan vara känslan av en omsorgsfullt formad miljö eller ökad attraktivitet för en plats. Men den kan också väcka en uppmärksamhet som kan leda till spänning, nyfikenhet eller glädje. Konst reagerar på och tolkar samtiden — den är en naturlig och viktig del av stadsutvecklingen, både i tillägg och årsringar. Jag tycker det viktigt att vi är med och skapar förutsättningar för den.
”Stockholm i ditt hjärta” heter en välkänd sång som sjungs från Sollidenscenen på Skansen. Vad betyder Stockholm för dig?
— Jag är född och uppvuxen i Stockholm, så utifrån det så är staden en viktig del av mitt DNA. Jag gillar hur Stockholm, utifrån kärnan, blivit byggt på öar. Det skapar en naturlig indelning av olika stadsdelar som växt fram under olika tidsperioder som därmed satt olika prägel på dem. Det gör att staden inte blir så förutsägbar och väcker nyfikenhet. Jag vill gå ett steg till, ett kvarter till och fortsätta att gå över en bro till. Vattnet mellan öarna gör att staden blir “luftig” och sjölivet bidrar till en annan form av aktivitet. “Mälarens kärlek till havet ...”, det blir verkligen en blandning av sött och salt.
Du är väldigt mat-intresserad. Hur väcktes det intresset?
— Hemma fick jag alltid vällagad och god mat. Det var i första hand min mor Marianne som stod för det men också min mormor Birgit. Även om jag inte på när kan mäta mig med dem, så har det så klart inspirerat. Att det sedan har funnits ett jakt- och fiskeintresse i familjen har bidragit till att jag fått lära mig att ta vara fångsten. Min fru Carolina har “gröna fingrar” och gillar att odla för husbehov, för egen skörd smakar alltid bäst!
Du sitter i styrelsen för Oaxen Krog AB. Det låter som ett drömuppdrag för en mat-intresserad. Vad är det roligaste med uppdraget?
— Den resan jag har fått vara med på med restaurangen Oaxen Krog & Slip på Djurgården har varit fantastisk! Dels har jag fått inblick i och lärt mig mycket om en ny bransch. Sedan har jag haft förmånen arbeta nära grundarna Magnus Ek och Agneta Green. De är mycket drivna och har en djup kunskap om hur man skapar en fantastisk matupplevelse. Den upplevelsen innehåller allt ifrån hur den mest smakrika grönsaken odlas fram, till att få ordning på detaljer som gör att gästen känner sig extra väl omhändertagen.
Du är även musikalisk, har sjungit i körer och är en flitig deltagare i Einar-Mattsson-kören. I företagets kör, som på veckobasis stöttas av en kunnig sångpedagog, övas ständigt på nya stämmor. Uppträder ni?
— EM-kören har funnits i cirka tio år och den kom igång på initiativ från den mångåriga medarbetaren Erika Norell som drivit kören med stort engagemang. Tittar vi tillbaka över åren så har det funnits möjlighet till olika gemensamma friskvårdsaktiviteter, alltifrån hockey till yoga. Idén kanske kändes lite otippad från början, men känns självklar idag.
— För mig är det en kul och avkopplande känsla att få “sjunga ut” en gång i veckan. Vårt stående uppträdande har varit vid vårt lucia-firande och vår julfest. Sedan har kören spelat in egen filmmusik och agerat i filmen “Plogen, Harven och Gullvivan”, se https://www.youtube.com/watch?v=t9TypFb3e6Q. Kören är öppen för alla som är nyfikna.
Ditt historiska intresse är stort. Du kan mycket och värnar särskilt om företagets och Stockholms historia. På vilka sätt har du bidragit till att vi fått veta vad som hänt i företaget och inte minst vad Einar, din morfar, gjort under åren?
— Min mor Marianne såg tidigt värdet i att samla och berätta om vårt företags starka historia. Så länge hon var verksam i företaget så lade hon mycket tid och energi på det arbetet. Jag vill vara med och fortsätta i det arbetet, det blir också en naturlig koppling till våra värderingar, vårt varumärke och löfte. Vi har några klenoder som också bär historien som symboler. Det är Einars gamla verktygslåda, en motorcykel och konst som knyter an till Stockholm. Jag var med och gjorde en film om hur den gamla “hojen” kom på plats i vår entré där den står idag, som kan ses här. Det jag vill poängtera är ändå att det är alla våra fantastiska medarbetare som är med och bygger vår historia – varje dag.
Hur var Einar som morfar?
— Som person var han vetgirig, nyfiken och visade ett intresse i de människor han mötte. Som morfar var han trygg och lugn. Han tog sig mycket tid med mig och mina syskon och jag lärde mig mycket av att bara vara tillsammans med och göra saker med honom. Han uttryckte sig ödmjukt och yttrade inga självklarheter. Det måste sägas att jag aldrig hade kunnat få så mycket tid med honom, om inte mormor Birgit funnits där med full uppbackning. Hon var så betydelsefull för honom!
Du är också nyfiken på din samtid. Hur följer du vårt samhälles skeenden?
— Såsom medieflödet utvecklat sig genom nya sätt att ta del av händelser och förändringar är det lätt att känna sig “hopplöst efter”. Den stora utmaningen för mig är snarare att begränsa intrycken och helst börja dagen utifrån den egna tanken. Jag gillar när intervjuer med intressanta människor får ta tid, där en fråga kan innebära en total vändning och där utgången inte är given. Så jag tipsar gärna om Martin Wicklins Söndagsintervjuer i Sveriges Radios P1-kanal.
Du är en ytterst god lyssnare. Ingen har någonsin hört dig avbryta i ett samtal. Hur blir man en så respektfull lyssnare som du är?
— I grund och botten finns det nog en blyghet i mig. Jag tänker först och talar sedan, så ibland tänker jag bara. Skämt åsido så har jag nog både fått med mig och ärvt ett ödmjukt förhållningssätt. Jag gillade rubriken från föregående Fredagsporträtt med Christina Halldin: ”När du verkligen lyssnar får du den information du behöver”. Det stämmer så väl.
Vilket är ditt bästa Stockholmstips, ett riktigt smultronställe?
— Då rekommenderar jag Dahliaträdgården i Enskede gård. Efter att ha vandrat runt bland dessa imponerande blomster behövs sedan en fika på Enskedeparkens bageri.
Vilket är årets bästa sommarminne?
— Jag har flera fina minnen, men tänker mest på en kväll i början på augusti när jag tillsammans med familjen åkte till en gård i Näshulta socken, söder om Eskilstuna, där man driver jordbruk och restaurang med egna och lokala produkter som bas. Kvällen var ljum och behaglig och vi satt under gårdstunets väldiga ekar med kor betande intill oss. Till det serverades med stolthet riktigt smakrik gårdsmat — helheten blev känslan av magisk harmoni.
Om du ska ge ett tips till en 18-åring som står med hela livet framför sig. Vad ger du för tips då?
— Samla dina drömmar och idéer, släpp dem inte, och gör ditt bästa för att testa och förverkliga dem!