Det långa livet på Lysviksgatan

Det finns nog inte många människor som känner sig mer hemma i Farsta än Anne-Marie Sjölund och Britt- Marie Lindholm. Båda två flyttade in hösten 1957, när Einar Mattsson just hade byggt sitt trevåningshus på Lysviksgatan 95–105. Sedan dess har de bott kvar.

Anne-Marie bor i sin fräscha och nyrenoverade trea på Lysviksgatan 99. Britt-Maries lägenhet ligger i samma hus och de två väninnorna brukar ses flera gånger i veckan.

– Vi har så kul när vi träffas och kan skratta så det är inte klokt! Det ger mig energi, berättar Anne-Marie som precis fyllt 90 år.

Nu tänker de tillbaka på hur det var i Farsta den där septembermånaden för över sex årtionden sedan då de båda flyttade hit.

– På den tiden fanns det inte mycket här. Tunnelbanan, Farsta Centrum, sjukhuset och Telias kontor kom till senare, berättar Anne-Marie.

– Vi fick handla i Hökarängen och skolan var ett litet rött hus med vita knutar, fyller Britt-Marie i.

Britt-Marie är tio år yngre än sin väninna. Hon var 17 år när familjen flyttade in i en trea i Einar Mattssons hus. Sedan dess har hon bott kvar här, om än i olika lägenheter. När hon flyttade hemifrån var det till en tvåa i samma hus, men när föräldrarna hade gått bort flyttade hon tillbaka till den ursprungliga lägenheten.

– Jag har inte flyttat så mycket, säger hon med en viss underdrift och förklarar:

– Jag har alltid trivts bra. När vi flyttade hit visste ingen ens vad Farsta var, fast jag bodde i Enskede. Sedan, när centrum kom, blev det väldigt populärt och rusning efter att bo här.

Omtalat centrum
Det som tidigare mest varit jordbruksmark och skog förvandlades till en så kallad ABC-stad med arbetsplatser, bostäder och centrum i samma förort. Något år efter bygget av huset på Lysviksgatan togs en provisorisk tunnelbanestation i bruk alldeles intill, men när Farsta centrum stod klart 1960 flyttades stationen dit och man fick sex-sju minuters extra gångväg till tunnelbanan.

– När Farsta centrum öppnade blev det väldigt omtalat. Det byggdes med inspiration från Italien och prisbelönades. Centrum erbjöd fin restaurangmat, biograf och bland annat öppnade NK en filial där, minns Anne-Marie.

– Vi hade bra lokal service på gatan här också, med kondis, bageri och tobaksaffär. Fast det var ju toppen när centrum kom, säger Britt-Marie.

Anne-Marie minns också byggmästaren och tillika hyresvärden Einar Mattsson med värme.

– Einar var en väldigt fin människa som man lätt fick kontakt med. Han kom ut rätt ofta och tittade till husen. Han värnade särskilt om barnen och brukade bjuda dem på glass när han var här, säger hon.

Lite kan de numera sakna den gamla tiden när man hade en portvakt boende i huset, men samtidigt pratar de uppskattande om fastighetsteknikern Göran Jalmell som nu brukar komma och åtgärda saker i huset.

– Göran är härlig. Han är alltid förstående och omtänksam, säger Anne-Marie.

Farsta centrum är än i dag en shoppingmagnet i Söderort. Telia lämnade sitt stora kontorskomplex för några år sedan, men 2020 ska Polisen flytta in i en del av det och ett nytt bostadsområde planeras där.

– Farsta är fortfarande ett populärt område. En del säger att det blivit oroligare men jag är inte så rädd av mig. Här på Lysviksgatan har det alltid varit lugnt. Samtidigt är det nära till centrum, tunnelbanan, Tyresta och Farsta gård, fortsätter Britt-Marie.

Barnkärlek gemensam nämnare
Anne-Marie har många minnen från sitt långa liv. Hon har alltid skrivit dagbok och tar ibland fram och läser i dem.

– Sedan läser jag alltid Dagens Nyheter från pärm till pärm varje dag. I min ålder är det viktigt att trimma hjärnan, säger hon med ett leende.

I slutet av 40-talet flyttade Anne-Marie tillsammans med sin make till Stockholm från Filipstad, där hon hade växt upp. Hon arbetade först på varuhuset EPA och sedan som barnflicka hos den kända konstnärinnan Brita Molin, där hon dessutom fick sitta modell. Sedan blev hon mor och stannade hemma för att uppfostra tre barn medan hennes nu bortgångne make arbetade på personalavdelningen på KF:s anläggning på Kvarnholmen. Äldsta dottern var sju år och sonen två när de flyttade in i Farsta. Andra dottern föddes några månader efter flytten.

Just kärleken till barn är en gemensam nämnare för de två damerna. De har båda ägnat stora delar av livet åt barn. Britt-Marie arbetade som lågstadielärare fram till pensionen och har på egen hand uppfostrat två adoptivdöttrar. Äldsta dottern hämtade hon från Thailand 1977 och den yngsta från Indonesien 1981. Anne-Marie, å sin sida, engagerade sig bland annat i Mullerörelsen och höll Mullekurser i skogen för generationer av unga Farstabarn. Det händer fortfarande att hon blir igenkänd av tidigare kursdeltagare när hon rör sig i stadsdelen.

– Det är många historier om alla dessa barn vi sitter och berättar när vi träffas. Både mitt och hennes liv har varit barn, säger Anne-Marie och tittar på sin väninna.

– Det är därför vi har blivit så barnsliga! skojar Britt- Marie.

Hennes egen trivsel på Lysviksgatan tycks ha gått i arv till nästa generation. En av Britt-Maries döttrar bor i dag i en egen lägenhet i huset där hon växte upp.

– Det är smidigt för henne i och med att hon har hästar i Ösmo som jag också hjälper till med, förklarar Britt-Marie.

Renovering ett orosmoment
Att lägenheten vi sitter i är så fräsch beror på den stora renovering och ombyggnation huset genomgick från hösten 2018 till sommaren 2019. Alla lägenheter renoverades samtidigt som stammarna och andra installationer byttes och moderniserades. Kök och badrum byttes ut, nya parkettgolv lades in och andra ytskikt renoverades. Renoveringsarbetet var så omfattande att de boende behövde flytta ut under tiden som det pågick i deras lägenhet. Som för många äldre som hamnar i denna sits, var detta ett riktigt orosmoment för Anne-Marie.

– Jag bävade inför hur jag skulle klara av att flytta ut under arbetet, kanske till någon helt annan stadsdel, och sedan flytta tillbaka eftersom jag ville bo kvar här. Men koordinatorn på Einar Mattsson, som höll i planeringen för de boende, såg att det skulle bli för krävande för mig. Hon ordnade så att jag kunde bo kvar i min gamla lägenhet tills det fanns en renoverad lägenhet att flytta till för gott i januari 2019, förklarar hon och konstaterar:

– I min ålder är det en riktig omvälvning och något väldigt jobbigt att flytta, men jag hade tur som fick den här hjälpen.

Britt-Marie fick flytta ut när arbetet skulle genomföras i hennes lägenhet och sedan flytta tillbaka när allt var klart. Hon slapp dock flytta till något annat område, utan fick möjlighet att tillfälligt bo i en av de andra trappuppgångarna på Lysviksgatan.

– Jag var tacksam över att slippa flytta för mycket på mig. Och det var bara roligt att ha byggarbetarna här. Det var inget besvärligt alls! Tvärtom bara kul att det rörde på sig lite. Jag bjöd på kaffe och alla var så trevliga, säger hon.

Ändå är det nog skönt att byggstöket nu är över. Som något av en slutpunkt på renoveringen kom en delegation från Einar Mattsson, anförda av Einars dotter och de nuvarande ägarnas mor Marianne Ränk, på besök i september 2019. Med tårta och blommor firades då att det gått 62 år sedan Anne-Marie och Britt-Marie flyttade in i det nybyggda huset på Lysvikgatan.

– Det var riktigt trevligt att träffa och prata med Marianne, säger Anne-Marie.

Vi kan intyga att det inte heller finns något att klaga på vad gäller gästfriheten hemma hos henne när vi till sist lämnar de två väninnorna på egen hand igen, så att de kan prata vidare om alla sina minnen – och skratta!